fjärde veckan

Jag låter inte det faktum att jag inte vet vad jag ska skriva om stoppa mig! Kanske vet jag vad jag skulle skriva när jag har skrivit klart. Om de första veckorna till största delen präglades av oproblematiskt framåtskridande har det nu blivit lite större inslag friktion i vårt arbete, vilket jag antar är helt naturligt i en sådan här process. Om man var psykolog skulle man säkerligen kalla det för en nödvändig fas i grupprocessen, där vi vågar släppa fasaden lite mer och faktiskt släpper den idealiserde bildan av vilka vi är. Jag känner i alla fall en större trygghet nu, och vågar nog i större utsträckning säga saker som jag inte är säker på kommer att falla i allas goda jord.
Jag måste också säga att vi har förvånat mig med hur pass duktiga vi som grupp var att få ihop något bra tillsammans. Någonstans trodde jag nog att det skulle bli en smärtammare väg än det har varit, och kanske framförallt en mer omständig. Det som är lite synd är att man inte helt och hållet får känslan av att det vi håller på med just nu är kreativt, då i ala fall jag är i någon slags mode som handlar om att få ihop snarare än att skapa. Jag vet inte varför jag känner så, och när jag funderar över vad vi har gjort ter det ju sig uppenbart att vi faktiskt skapar hela tiden.
När vi håller på med vår presentation märker jag att jag personligen har en ganska stark dragning åt det otvetydigas håll. Jag vill liksom gärna att det ska framgå ganska tydligt vad vi försöker säga, vilket det har blivit ganska tydligt ofta kan stå i konflikt med att det blir intressant. Någonstans tror jag att jag eftersträvar att det ska bli intressant genom det sät på vilket man säger det eller att buskapet i sig själv är intressant, men det känns nästan jobbigt att säga något där betydelsen är tvetydig. Om så är fallet vill jag att det ska finnas en manifest betydelse och en tydlig latent betydelse som ger en viss effekt som jag kan förutse, snarare än att det ska kunna tolkas hur som helst. Fast detta kanske är en idealiserad distinktion, som inte är särskilt tillämpbar på verkligheten. Jag vet i alla fall att jag också parallellt med detta har blivit väldigt sugen på att fylla mitt hem med praktiska saker som jag själv gjort som samtidigt som de är praktiska förmedlar en trevlig känsla. Exempelvis känner jag mig väldigt sugen på att bygga en lampa som är ett träd. Är det möjligen ett nyväckt intresse för design och konstnärligt uttryck som börjat gro i mitt unga gubbhjärta? Jag tror nästan det.
Dessa bloggar skulle ju handla om tre saker, men jag kommer inte ihåg vad det var. Får kolla upp det till nästa gång...